Döv? Javisst!
Dags att väcka bloggen till liv igen =)
Idag har jag vart döv hela dan, även i skolan också vilket som är hemsk jobbigt för mig eftersom jag är så van att ha min hörapparat på mig hela tiden men imorse var den tydligen spårlöst försvunnen så jag letade efter den som en galning genom bland annat att vända upp hela mitt rum, röjde garderoben, lyfte upp soffdynor letat i lådorna, under sängen osv.
Har aldrig haft en sådana panikkänslan på länge och till sist gav jag upp och lämnade huset med döva öron och kände mig extremt paranoid med tankar tänk om någon ville prata med mig bakom mig och jag går därifrån nonchalant vilket som jag inte ville :P
Som tur hade jag teckenspråkiga tolkar i skolan så kunde jag hänga med skolan utan problem men största problemet under dagen är att kommunicera med kurskamrater och jag blev tvungen att läsa deras läppar extra noga men det funkade litegrann.
Är jag kom hem det första jag gjorde var att fortsätta leta efter hörapparaten och vips hittade den direkt, den låg under en tidning på min fotpall framför soffan, hur fan kunde jag missa den?!
På tal om döva, kom på att i somras läste jag en bok som heter "Döv? Javisst!" som är en slags självbiografi bok som är skriven av en döv tjej Daniella Josberg som tragisk nog efter boken hade ha publicerat ut där Daniella stod i fel ställe i fel tidpunkt där hon blev skjuten av en grupp utanför nattklubbet.
Tillbaka till boken, i ett ställe där skrev hon:
"De döva kämpar hårt för att de ska inte uppfattas som döva".
Och det roliga är i annan sida av samma bok skrev hon:
"Vi döva kan bruka spela dumt när de ska t.ex förhindra att kommunicera genom att spela dum o vifta med händerna vid öronen *hör ej hör ej*".
Idag har jag vart döv hela dan, även i skolan också vilket som är hemsk jobbigt för mig eftersom jag är så van att ha min hörapparat på mig hela tiden men imorse var den tydligen spårlöst försvunnen så jag letade efter den som en galning genom bland annat att vända upp hela mitt rum, röjde garderoben, lyfte upp soffdynor letat i lådorna, under sängen osv.
Har aldrig haft en sådana panikkänslan på länge och till sist gav jag upp och lämnade huset med döva öron och kände mig extremt paranoid med tankar tänk om någon ville prata med mig bakom mig och jag går därifrån nonchalant vilket som jag inte ville :P
Som tur hade jag teckenspråkiga tolkar i skolan så kunde jag hänga med skolan utan problem men största problemet under dagen är att kommunicera med kurskamrater och jag blev tvungen att läsa deras läppar extra noga men det funkade litegrann.
Är jag kom hem det första jag gjorde var att fortsätta leta efter hörapparaten och vips hittade den direkt, den låg under en tidning på min fotpall framför soffan, hur fan kunde jag missa den?!
På tal om döva, kom på att i somras läste jag en bok som heter "Döv? Javisst!" som är en slags självbiografi bok som är skriven av en döv tjej Daniella Josberg som tragisk nog efter boken hade ha publicerat ut där Daniella stod i fel ställe i fel tidpunkt där hon blev skjuten av en grupp utanför nattklubbet.
Tillbaka till boken, i ett ställe där skrev hon:
"De döva kämpar hårt för att de ska inte uppfattas som döva".
Och det roliga är i annan sida av samma bok skrev hon:
"Vi döva kan bruka spela dumt när de ska t.ex förhindra att kommunicera genom att spela dum o vifta med händerna vid öronen *hör ej hör ej*".
Kommentarer
Postat av: moa
så jävla sant! blev sjukt förtvivlad när jag trodde att det var nåt fel på magneten inuti i mitt huvud för en vecka sen då jag bytt till två ci och ändå funkade inte de två!! livet var förstört då! snacka om hur beroende man är av ens ci!!
Postat av: Petra
jaa, den sista känner jag igen, brukar köra med den ursäkten när jag palla snacka med folk på stan. :D :D men annars är Döv? Javisst rätt ok bok, läste den för sisådär 10 år sen. :)
Trackback
